Nävekvarn - Nyköping E:37 - E:45
E:37 Nävekvarn - Lilla Uttervik. 7km
Onsdag 2020-10-07. Tillbaka i Nävekvarn, den här gången för att fortsätta huvudeleden som ringlar vidare längs Bråvikskanten.
Bitvis väldigt brant och stenig vandring som fick utföras med både händer och fötter. Ganska slitsamt trots lågt tempo, men också rasande fint emellanåt.
E:38 Lilla Uttervik - Västra Koviken, 6km
Mötte ytterst få människor på leden den här gången. En av de få var en amatörmykolog som var ute på 38:an och letade svart trumpetsvamp. Han skulle inte plocka någon svamp. Målet med dagen var att inventera det svarta trumpetsvampbeståndet och få en bild av läget. Det kallar jag hängivenhet.
Egentligen gillade han inte leden, han gillade svamp, och den fanns ute i den otrampade terrängen. Jag gillar leden, men inte svamp så mycket. Vi kom bra överens ändå och skildes som vänner.
I det sparsamt bebyggda Uttervik hade de gjort sig omaket att märka ut en färskvattenkran åt oss vandrare. Mycket uppskattat! Vis av erfarenhet passade jag på att tanka ordentligt när det bjöds.
Ett litet Stonehenge på Gullängsberget. Gravröse från bronsåldern.
E:39 Västra Koviken - Dragsviken, 6km
Mer vandring/klättring utmed kustklipporna. Ganska tuff etapp som sög bra i benen och krävde mycket stånka och dricksvatten. Uppskattar att jag bitvis höll en marschfart på ca 1,5km/h.
Kom halvvägs in på etappen fram till skärmskyddet vid Viggudden. Här hade jag först tänkt slå läger för natten, men jag trivdes inte riktigt med det dunkla läget och det konstanta vinandet från havet. Det var inte mer än någon halvmil till nästa skärmskydd och jag hade gott om solljus kvar så jag fortsatte.
E:40 Dragsviken - Mellsjön 4km
Etapp 40 innebar enklare vandring. Leden vek av inåt land och istället fär att klättra på klippor fick jag vandra på skogsstig. Det passade mig utmärkt då jag var trött i benen och mån om att komma fram till Mellsjön innan det blev mörkt.
Kom fram till Mellsjön i god tid innan skymning, men medan jag pysslade med bädd, ved, eld och mat hann det bli mörkt. En stor ek som sträckte sig över skärmskyddet såg till att släppa mogna ollon på skärmskyddstaket med jämna mellanrum hela kvällen och natten så att jag höll mig på alerten.
Sover hellre i en säng. Men ibland får det duga såhär.
På morgonen besökte jag dasset bakom skärmskyddet. Bakom dasset växte en björk. Man får väl växa hur man vill men det här kändes bara pretentiöst.
E:41 Mellsjön - Koppartorp, 7km
Var tidig in på etapp 41 på torsdagsmorgonen. Allt kändes tiptop efter nattsömn och frukost men jag var lite bekymrad över dricksvattnet. Gårdagens hårda vandring hade tagit mer på vattenförrådet än vad jag hade haft koll på så jag var inne på sista flaskan. Det blev att ransonera fram till Koppartorp där det garanterat skulle gå att hitta vatten.
Den enda människan jag såg på 41:an var en skoghuggare med motorsåg. Jag såg honom bara på håll men han hördes bra och spåren efter hans framfart syntes överallt både bredvid på på leden. Emellanåt var det riktigt knepigt att ta sig fram.
Efter skogsvandringen nådde jag Simonsberget där jag träffade ett par riktigt mogontrötta klättrare som tältade vid bergsfoten. Sen var jag i princip framme vid det finfina Koppartorp lagom till mitt dricksvatten var helt slut.
E:42 Koppartorp - Skyrshyttan, 7km
Etapptavlan i det idylliska Koppartorp. Här ansluter även "genvägen" E37:1+E37:2 från Nävekvarn, vilket betyder att jag måste komma tillbaka hit. Det har jag ingenting alls emot.
Vid hembygdsgården i Koppartorp kunde jag äntligen ta en rejäl vätskepaus och fylla upp förrådet. Här fanns också fina toaletter och en rejäl portion bygdehistoria att njuta av.
E:43 Skyrhyttan - Sandstugan, 5km
Vädret var ostadigt, men jag hade gott om mat och vatten och benen kändes bra. Jag började ställa in mig på att komma ända till Nyköping under dagen.
Hade gått ca 13km och det var knappa 2 mil kvar, men det fanns inga skärmskydd på sträckan och hade bara mitt lilla nödvindskydd med mig. Jag har sovit i det i oväder tidigare och det har gått bra men vädret gjorde mig ändå extra motiverad att nå Nyköping, för där kan man sova inomhus.
Sörmlandsleden flyter på många ställen ihop med den mer cykelvänliga Näckrosleden och då får man gå på slät väg ett tag. Det är väldigt uppskattat när man klivit runt länge bland rötter och stenar i skogen. Har en idé om att jag ska ge mig på att vandra hela den platta och fina Näckrosleden när jag är klar med den knögliga Sörmlandsleden.
E:44 Sandstugan - Nyköping, 12km
12 km kvar till Nyköping. No problems.
eller...?
Jo, man fick hålla sig i spåret och inte valsa iväg fritt i skogen. Tror det var en skytteklubb som ville ha lite marginal till skogsbesökarna.
Passerade anslutning 44:1 som går åt Oxelösund. Återkommer om den senare.
Nyköping! Kungens ladugård!
Började bli rejält trött och anade skavsår på höger häl. Regn i luften och dålig väderprognos inför natten. Good Morning Hotell kändes helrätt nu. Bara en kort asfaltspromenad utmed 44:2. Det blev kvällsmat på Max och en god natts sömn i varm säng med regnet smattrande utanför.
Efter hotellfrukost och vård av min slitna häl var det dags för stadsvandring. Jag trivdes bra på hotellet så jag hade gjort upp en lysande plan:
Lämna stora tunga ryggan på rummet och bara packa lilla pocket-picknick-ryggsäcken med det nödvändiga för en dagstur. Promenera av de bitar av Sörmlandsleden som omger Nyköping och sedan återvända till hotellet för en bekväm natt till innan jag går vidare mot Tystbergaskogarna. Så var alltså planen...
Det började alldeles utmärkt. Jag hittade tillbaka till huvudleden och fortsatte längs etapp 44 som dragits väldigt tjusigt precis i utkanten av stan.
E:45. Härifrån löpte leden vidare in i Centrala Nyköping.
E:45:1 Nyköpingshus - Strandstugeviken 12km
En bit in på E:45, mitt i stan, viker E:45:1 av ut på Arnö. Jag hittade ingen etapptavla som märkte ut starten men en karta och välmarkerade lyktstolpar gjorde det lätt att komma rätt. Det var till en början gott om folk, bilar och hus, men ju längre ut på Arnö man kom desto mer ensam var man.
Mina föräldrar är i någon mån båda uppvuxna på landet och ser inte på mig med någon stolthet alls när jag berättar om den ångest som kommer krypande varje gång leden tar mig till en sån här övergång. Just här ute på Arnö fanns det flera stycken boskapshagar att korsa. Varför kan man inte bara dra leden runt hagarna??? "Kor är ju så snälla" - Jo, jag vet. Men ni som läst mina tidigare inlägg vet också att kor (och tjurar) kan ställa till det något alldeles ordentligt.
Jag klarade mig nu mot förmodan genom hagarna på Arnö trots att det faktiskt var boskap i en av hagarna. Arnöleden är dock en återvändsgata så man måste ta sig tillbaka samma väg som man kom.
Jag vet inte om jag kan skylla det på kossorna men när jag var på väg tillbaka, något adrenalinstinn efter hagarna lyckades jag halka omkull på en liten stenhäll på stigen. Hade jag haft på mig min stora ryggsäck så hade jag landat ganska mjukt på den och antagligen kunnat fortsätta direkt efter att jag borstat av mig. Nu landade jag istället på min obefintliga pocket-rygga och drog bakhuvudet rätt i stenen.
Jag kom snabbt på fötter och tänkte först att det nog inte var så farligt, men sen kände jag att det rann blod längs nacken så det blev att sätta sig och ta fram förbandsväskan.
Jag hade alltså vandrat i tre dagar genom enslig skog och klättrat längs klipporna utmed Bråviken med tung packning och allt hade gått bra. Sen slår jag sönder skallen under en promenad på Arnö. Jag hade hela tiden varit noga med att meddela Mia vilken etapp jag befann mig på om något skulle hända, men det hade jag inte gjort idag, när jag bara skulle promenera runt stan.
Efter en kort förhandling med mig själv stod det klart att vandringen var över för den här gången. Mia kom med bil och räddade mig som så ofta förut. Hotellrummet bokades av och jag återvände hem två dagar för tidigt. Det får bli Tystberga en annan gång. Jäkla kor!
Sår, bula och värk i nacke blev det. Allt läkte dock väl och jag var helt återsällt utan några men efter några dagar.