Sörmlandsleden E 28-33:1 Viggaren (Storsjön) - Kvarsebo
E 28, Storsjön - Viggaren, ca 5km
Har gått lång tid sedan jag gick senast, så lite ovan och absolut otränad klev jag och ryggan ur bilen på kvällen, tisdagen 6/8 2019.
Hustru, dotter och hund for tillbaka till Gnesta och jag började med att vandra E 28 baklänges en bit för att nå skärmskyddet där jag och Jörgen övernattade på vår senaste strapats. Dels kändes det lite långt att vandra ner till skärmskyddet på E 29, och dels var det en bit av kulturslingan vi missade förra gången som skulle betas av nu.
Det absolut första som hände när jag länmat bilen var att jag fick klättra över en liten övergång som tog mig in i en kohage. Det händer då och då att leden är dragen genom beteshagar och det brukar alltid gå bra, trots att jag har en liten släng av koskräck. Förra gången jag passerade med Jörgen var hagen tom. Inte nu.
När jag kom över första kullen står en tjur (eller en riktigt stor ko, jag hann inte kolla så noga faktiskt) mitt på den trampade stigen vänd rakt mot mig. Jag vänder bort blicken och står still för att överväga mina alternativ. Att fortsätta rakt fram på stigen är helt uteslutet.
Beslutar att gå förbi odjuret (och en flock lite mindre kor) i en vid båge ute i det tuviga gräset.
Jag undviker ögonkontakt för att inte verka hotfull men jag har alla koögon låsta på mig. När jag kommit halvvägs i min båge och vi är jämsides sätter tjuren fart mot mig. Jag springer inte men jag vänder mig mot honom och går sidledes samtidigt som jag reflexmässigt fräser åt honom som jag gör åt hunden när hon inte beter sig.
Tjuren (storkon?) sprattlar till och vänder om ett par meter från mig samtidigt som jag trampar snett på en tuva och vrickar till foten. Då bryter sig någonslags tonårskalv loss från klungan längre bort och kör samma program för mig en gång till; jagar efter, sprattlar till och springer bort. De var nog inte så sugna på bråk egentligen, vandrarfjanten skulle bara jagas ur hagen.
Jag haltar bort till änden av hagen med min stukade fot och min lite ovant tunga ryggsäck tills jag är i säkerhet på andra sidan kreatursbron. Där blir jag stående med hög puls och värkande fot och tänker att; - Jahapp, det var 300 meter. Då är det bara dryga 9 mil kvar...
Som ni förstår hann jag inte med att få fram kameran när detta skedde, men jag har nu i efterhand fått professionell hjälp med att skapa en bild av hur det kan ha sett ut;
OBS! Bilden är ett montage
Jag linkade till skärmskyddet och var lite orolig att fadäsen med foten skulle sätta stopp för hela turen, men efter en dundrande och regnig natt då jag sov förvånansvärt bra kändes foten mycket bättre och vandringen kunde fortsätta.
Nu började ju onsdagsmorgonen med att jag skulle samma väg tillbaka för att fortsätta söderut på E 29. Så det blev att korsa kohagen igen på morgonen... näh.
En snabbkoll på kartan visade att det gick att komma runt hagen via en grusväg. Så överlistar man enfaldiga kreatur.
Etapp 29 Viggaren - Djupvik 9km
Som jag hade misstänkt så låg fler av de ordnade källorna snustorra. Jag hade bunkrat upp rejält med vatten i ryggsäcken så än så länge gick det bra. Längre fram skulle det dock visa sig bli lite problem.
Vid skärmskyddet Näsnaren stannade jag och lagade lunch på sjövatten. Falukorv med nudlar och en tunnbrödrulle med ädelost.
Omväxlande vandring på sträckan med torp, ängar, urskog, utsikt, stränder och broar.
Etapp 30 Djupvik - Åbo 13km
Här började ju etappden då med en sånhär övergång som tar en vidare genom en - just det - kohage.
Såg andra änden av hagen från där jag stod och inga djur verkade finnas i närheten. Tror jag nuddade marken ca fyra gånger och kom i säkerhet på andra sidan.
Därefter följde en lång enslig skogsvandring utan några tecken på mänsklig aktivitet.
Framme vid skärmskyddet vid Vikitteln, dit det även går att ta sig med bil, träffade jag en pigg familj som stekte pannkaka över öppen eld och som vaktade ryggsäcken åt mig när jag gick rundslingan upp på Skogsbyås, Sörmlands högsta punkt, där ett utsiktstort bättrade på höjden ytterligare. Vågade mig dock bara till den näst högsta avsatsen då en flock ilskna getingar bodde högst upp.
Minikanjon vid Vikitteln
Etapp 31 Åbo - Stavsjö 12 km
Källan vid etappstarten hade gott om gott vatten med en touch av skaldjur.
Var ordentligt trött i ben och fötter när jag kom fram till Björnsjön senare på dagen. Skärmskyddet var redan fullbelamrat med ett par tyskar och deras pinaler. Jag hade absolut fått plats jag med om jag försökt men jag såg det som ett lysande tillfälle att prova min tipi. Utmärkt lägerplats fanns en liten bit bredvid skärmskyddet.
Eftermiddassolen och svetten bjöd till bad i den fina tjärnen. Jag var först tveksam och försökte förklara för tyskarna att "in Sweden vi call it badkruka", men sen gav jag vika för värmen och hoppade i.
Kvällen var ljuv tills det prasslade till i löven och en vind drog in över sjön. Sen brakade skiten löst helt och hållet. Blåsten slet och regnet slog men tältet stod. Jag har aldrig provat min lättviktstipi i annat än finväder förut men den klarade kvalitetstestet galant och jag sov förvånansvärt gott den här natten också. Regnet förde ett jäkla liv mot duken men jag bär alltid med mig öronproppar.
Morgonen efter hade det klarnat upp och himlen verkade lovande. Packade ner den blöta tipin och gav mig av innan tyskarna ens vaknat nere i skärmskyddet. Regnblöt växtlighet hängde tung över den smala stigen och blötte ner mig helt innan jag kom ur den täta skogen.
Etapp 31:1 hoppade jag över den här gången. Blir utmärkt att ta som dagstur senare.
Stor kontrast att kliva ur skogen vid Stavsjö trafikplats. Asfalt, trafik, människor och ljud.
Torkade upp och piggnade till på en bänk med utsikt över motorvägen.
Fyllde på ordentligt med färskvatten innan jag lämnade trafikplatsen och fortsatte den knappa kilometern till etapptavlan inne i Stavsjö.
Etapp 32 Stavsjö - Lövsjön 12 km
Väl inom synhåll från etapptavlan ligger Stavsjö vandrarhem, och här kunde dagens vandring mycket väl fått ett tidigt slut om det inte varit för att det var fullbelagt. Bara att ta sikte på nästa skärmskydd.
Kom fram till Lövsjöns skärmskydd redan tidig eftermiddag. Slog läger, tvagade mig och hängde upp tältduk mm på tork. Så kom regnet och jag fick riva in allt under tak. Och så kom tyskarna.
Regnet drog förbi och vi fick en fin kväll. Jag bjöd på Östgöta ur nödprovianten och tyskarna bjöd på öl och Kaessermann. Kaessermann är en traditionell tysk rätt som görs på mjöl, mjölk och ägg mm och steks i panna. Serveras med socker och/eller sylt. Tyckte mest det blev pannkaka men det var väldigt trevligt.
Vid sängdags när jag satte i öronpropparna minns jag att jag tänkte att jag hoppas jag inte snarkar och stör mina skärmskyddskompisar.
Låg och vred mig utan att somna en bra stund tills jag tillslut slumrade och fick den där fallande känslan så att jag vaknade med ett ryck och skrek "BAH!!!" Såg tysken vid sidan sätta sig upp och titta förvånat på mig. Då vaknade jag med ett ryck igen. Det var mycket mörkare än nyss och tyskarna sov. Vet fortfarande inte riktigt om jag verkligen vrålat eller om jag bara drömde att jag drömde att jag föll och skrek så jag väckte en tysk. De tog inte upp det morgonen efter så det gjorde inte jag heller.
Etapp 32:2 Kolmårdens Djurpark 4 km t+r
Sträckgick från Lövsjön ner till Kolmårdens Djurpark på morgonen och kunde lägga anslutningsled 32:2 till listan.
Etapp 33 Lövsjön - Brytsebo 8 km
En kort rast vid etapptavlan och sedan en lång, enslig skogsstigsvandring tills jag nådde Bråviken. Där övergick leden till vandring på skrå längs bergsidan mot vattnet. Till stora delar mera klättring än vandring. Detta är enligt uppgift ett av Sörmlandsledens mest krävande partier. Imformationstavlor talar om att det går bra att ta en alternativ omväg längs en bilväg för att slippa gå denna bit.
Framme vid etapptavlan E34. Målet hade hittils varit att fortsätta norrut längs 34 och övernatta i skärmskyddet Lilla Göljen, men nu var jag ganska trött, fötterna värkte och vattenförrådet började sina. Jag backade några hundra meter och vek in på anslutningsled 33:1 mot Kvarsebo istället.
Etapp 33:1 Brytsebo - Kvarsebo 4 km
Vid skärmskyddet nära etappkorsningen träffade jag en familj som vandrat från Kvarsebo över dagen. De berättade om ett litet café vid etappslutet och i och med det var saken klar för mig. Jag hade låga reserver käll- och halvulkigt bäckvatten, värkande fötter och trötta muskler. Att fortsätta norrut mot mer tung vandring och dålig vattentillgång kändes helt otänkbart (Bråviken har för all del gott om vatten men det är ju tyvärr bräckt).
Efter att ha besökt rövargrottan (full ståhöjd där nere) trampade jag de fyra kilometrarna in till målet.
Solen bet hårt utmed Bråvikens kant och mina sista droppar ljummet skogsvatten gick åt, men det var inget att spara på nu.
Allra sista biten av leden hoppas troligen över av bilburna utflyktsbesökare för den var totalt igenvuxen.
En sista smak av vildmark innan civilisationen.
Etapptavlan som markerade slutet av vandringen för den här gången. Det omtalade fiket låg alldeles intill fullt med godsaker och tempererade drycker. Jag ringde efter hämtning. Fyllde en cafébricka och satte mig i skuggan och väntade.
Det fick bli allt för denna gång. Nästa gång bär det av mot Nyköping.