Ut ur dimman
När jag kom hem från senaste turen på Sörmlandsleden låg mellandottern och kräktes. Sen kräktes yngsta dottern och sen min fru. Efter lite fördröjning kräktes även äldsta dottern och sen jag. Sen kom snor- host och feberbacillerna. Sen kom mörkret. Och sen Julen. Men idag vände vi det rätt. Jag och Myntan mjukstartade med en vandringstur till vindskyddet i Lötbodal där vi mötte upp resten av familjen och våra vänner Enetjärns. Kottekaffe och grillade lussebullar.
Sen kom snön. Ordningen återställd.
