Stora Gruvturen
Lördag 4/6 2016. Drog vi till Sala och vandrade en bit 155 meter under marken. Det var lite ovanligt. Det var jag och Torbjörn.
Hjälm - Check! Varma kläder - Check! Mottagning - Kan du glömma! Surfa får man passa på att göra ovan jord.
Vi fick en Helt Fantastisk guide som följde oss i djupet. Han drog skrönor och skrämde upp oss och hittade i orterna som i sin egen ficka. Helt magisk sångröst hade han också. Bl.a stämde han upp en Italiensk Aria i ett bergrum som hade ett eko på 15 sekunder! Det kommer jag aldrig att glömma.
Först fick vi vandra ner till ett djup på 60m. Vi tog en avstickare genom orter som vanligtvis inte ingår i turistturerna. 2dm vatten att vada i och lågt i tak. Ingen el fanns dragen här så vi fick gå med ficklampor.
Vi uppmanades att släcka alla lampor en bra bit in. Mörkret var så genomkompakt att man nästan blev frustrerad. Ögonen kämpade för att tillvänja sig och försöka se konturer, men det var meningslöst.
Dockor illustrerade här och där hur det kan ha sett ut när berget bröts med eld och spett. ca 1-2dm om dagen tog man sig, och då ska man veta att ca hälften av orterna var blindgångar där man aldrig hittade silver. Ett jälka jobb.
Efter turen på 60m så blev det hissfärd längre ner i berget. Hissen hade bara 4 aktiva knappar, men det är ändå med respekt liksom!
I en smyckad och uppvärmd sal med både bar och bord blev det rast med minibaguette och varm choklad. Vickan hade varit där några år tidigare och klottrat på väggen så de hade döpt salen efter henne.
Turen fortsatte så långt ner i gruvan det gick att komma. Vi fick se en del saker vi inte riktigt hade väntat oss. En livboj här nere kändes först lika onödigt som en fallskärm, men vi kom att gå väldigt nära de vattenfyllda delarna där gruvan fortsatte nedåt. Där bottnar man inte.
Hotellrum. Sov under 155 meter solitt berg, men håll dig i skinnet, det finns inga dörrar att stänga.
Kapell med stearinljus och nyplockade syrener. När vi kom upp med hissen igen mötte vi ett sällskap i bröllopskläder som skulle ner och hålla ceremoni. Grattis till dom.
Hemresa. Det blev fikapaus på café Brofästet vid Strängnäs. Det var stängt men som tur var hade Torbjörn packat med både termos och chokladrån. Man måste vara beredd på allt.
Väl hemma så kom vi på att det var precis 10 år sedan vi flyttade in i huset i Gnesta. Det blev att öppna en alldeles äkta Champange som legat i kylen alldeles för länge. Ganska sur för att vara så fin tyckte jag så jag slog i lite Loka Crusch för att piffa till den. Det är därför det är bra att alltid anväda groggaglas.
En bra dag!